Det har skrivits så oändligt många artiklar om Köpenhamn. Om hygge, tända ljus och dansk design och arkitektur. Best in Travel 2019 enligt Lonely Planet. Michelinrestauranger och streetfood. Men för mig är Köpenhamn så mycket mer. Mycket mer laidback än Stockholm, men inte lika haschigt som Amsterdam. Bästa city-baden på sommaren och blåsigaste storstaden på vintern. Dansk humor – allt annat än PK, men för det mesta sanslöst rolig. Dansk värme och omsorg om andra. Köpenhamns storstadspuls i en stad där stora delar av stadskärnan är k-märkt och snarare påminner om en skön dag på landet än i en huvudstad. Alla cykelvägar som snirklar sig fram genom stan och förbi biltrafiken. Bara det faktum att Christiania fortfarande finns kvar säger ju en hel del om stadens själ. Det var för övrigt här som DN-profilen Fredrik Strage, under visst intag av hallucinogena svampar, till sin stora överraskning ska ha sett “alla förvandlas till eskimåer”. Här kan dock avslöjas att inuiter – eller eskimåer – syns i stadsbilden även under nyktra förhållanden.
Mitt Köpenhamn är generösa leenden till reflexvästklädda barn på väg till skolan. Att hjälpa någon som har vält på sin cykel. Att få vuxenskäll av en motorcykelpolis som egentligen borde ha delat ut böter, men låter dig slippa. Mitt Köpenhamn är att betala för någon som inte kan betala i kassan. Och att inte se stressad ut för att det tar lång tid. “Vi skal nok nå det”.
I Köpenhamn finns inte så många måsten. Man behöver inte matcha glassen med skorna. Eller solbrillorna med handväskan. Men man får göra det om man vill. Man får även köra hipsterskägg och hip hop-brallor på rökiga källarklubbar både före och efter fyllda 40. Mest måsten har nog kategorin nyblivna mammor med ekologiska hemmarörda linfrönsblandningar och träleksaker endast i naturfärger. Men det kan vi leva med.
scandi traveler 